[I bilden: Sixten Lundberg, Sophia Heikkilä och Ragni Grönblom]

Rainer Alander är en mästare på att skriva dialog med lager på lager av undertext och betydelser. Som lyssnare hamnar man ständigt på gungfly: vem ljuger, vem talar sanning. På samma sätt skapar han också personporträtt som känns sällsamt levande i all sin komplexitet.

Det här gäller också för Rainer Alanders nya hörspel Vacker vårkväll. Här är det Helga (Ragni Grönblom) och Torbjörn (Sixten Lundberg) som åker ut till stugan ett veckoslut i maj när naturen är som vackrast. Mycket snart inser vi i alla fall att det är frågan om ett oerhört konfliktfyllt förhållande och under föreställningens gång öppnar sig ständigt nya dimensioner.

Text: Rainer Alander
Regi: Per-Olof Strandberg
Teknisk regi: Niko Ingman
Produktionskoordinator: Sonja Loikkanen

I rollerna:
Ragni Grönblom, Sixten Lundberg och Sophia Heikkilä.

I Radio Vega tisdag 1.5 kl. 17.10 och torsdag 17.5 kl. 17.10.

> Se trailern

Programmet:

[På bilden: Samuel Brander]

En ung man studerar till sångare ute i Europa, men hemma i Finland uteblir framgången. Han knäcks av bakslaget, innan han ens kommit igång med sin karriär. I stället låter han förgrämdheten och bitterheten ta över.

Att vara född till konstnär men inte ha uthålligheten. Det är predikamentet för huvudpersonen Leonard i Gunilla Hemmings nya hörspel Per la gloria. Berättelsen sträcker sig från 1900-talets början, då Leo bara är ett barn och knyts ihop då han redan är en äldre man med livet bakom sig. Varför blev allting som det blev? Och varför är det så att nya generationer så ofta bär vidare på de tidigares börda?

Text: Gunilla Hemming
Regi: Solveig Mattsson
Teknisk regi: Niko Ingman
Produktionskoordinator: Sonja Loikkanen

I rollerna:
Leo: Rabbe Smedlund, Oskar Pöysti och Samuel Brander. I övriga roller: Lilli Sukula-Lindblom, Anja Bargum, Niklas Häggblom, Alfons Röblom, Viktor Idman och Julia Korander

Sändes i Radio Vega 6.4 kl. 17.10 och repris måndag 9.4 samma tid.

[På bilden, från vänster: Janina Jansson, Sonja Loikkanen, Niko Ingman, Solveig Mattsson och Camilla Thelestam]

Radioteatern får Finlands svenska författarförenings stora pris i år.

Motiveringen lyder:
”Priset ges för redaktionens envisa och sällsynt fruktbara arbete inom Radioteatern, ett arbete som alltid bärs av konstnärliga visioner och som under de senaste åren fått kämpa mot ekonomiska nedskärningar och resursbrist. Ändå lyckas Radioteatern ständigt producera kvalitetsmässigt högstående föreställningar och få fram goda dramatiker inom ett medium som på ett alldeles eget sätt kan använda sig av den dramatiska, och också den lyriska, texten.”

Många finlandssvenska författare och dramatiker har inom radioteatern fått möjlighet att utvecklas, leka, fördjupas och förtjusa i en inspirerande dialog med redaktionen – till begrundan och förnöjelse för dem som knäppt på radion vid rätt tidpunkt.”

Prissumman på 10 000 euro delas jämt mellan medlemmarna i Radioteaterns redaktion: Niko Ingman, Janina Jansson, Sonja Loikkanen, Solveig Mattsson och Camilla Thelestam.

[På bilden: BLOCKare år 2011 fr.v. Paula Rehn-Sirén, Martin Bahne, Maria Lundström, Robert Hedengren och Sam Huber. Foto: Niko Ingman/YLE]

Är det inte en lockande tanke, att få veta vad som utspelar sig medan du själv är försjunken i omedvetenhet? Årets BLOCK-episodprojekt tar avstamp i en skog en mycket sen kväll, ringlar sig vidare till en äldre mans dödsångest i ett hotellrum, gör en avstickare till nattliga gator i USA, kulminerar i en thrillerkomedi om ett finlandssvenskt självmord i vargtimmen, för att till slut rundas av i självförsoning på morgonen.

Martin Bahne, Robert Hedengren, Sam Huber, Maria Lundström och Paula Rehn-Sirén står för manus och regi av var sin episod. Bland skådespelarna finns namn som Sven Wollter.

Projektidé och förverkligande; Niko Ingman och Solveig Mattsson. Produktion: Svenska YLE/Fakta och Fiktion 2011.

Radio Vega fredag 6.1 kl. 14.03

[På bilden: Ragni Grönblom, Niklas Groundstroem, Niko Ingman och Maria Lundström. Foto: Solveig Mattsson/ YLE]

BLOCK – Annars kanske dör vi, av Maria Lundström

Ett litet hörspel om fångenskap och frihet. En nattvakt försöker orientera sig genom sina drömmar och slentrianen i sitt liv. På morgonen, när han är tillbaka hemma hos sin kvinna, kommer de förlösande orden.

I rollerna: Niklas Groundstroem, Anja Bargum, Max Bremer, Ragni Grönblom och Adrian Zilliacus. Projektidé och förverkligande: Niko Ingman och Solveig Mattsson. Produktion: Svenska YLE/Fakta och Fiktion 2011.

Radio Vega lördag 31.12 kl. 17.45, repris fredag 6.1 kl. 14.03

[På bilden: Frank Skog, Robert Hedengren, Niko Ingman och Anders Slotte in action. Foto: Solveig Mattsson/ YLE]

BLOCK – Ett finlandssvenskt självmord, av Robert Hedengren

En thrillerkomedi om de sociala mediernas och grupptillhörig-hetensvälsignelser. Om Henkka och Macke och en affärstransaktion.

I rollerna: Frank Skog, Anders Slotte, Onni Thulesius och Mitja Sirén. Projektidé och förverkligande: Niko Ingman och Solveig Mattsson. Produktion: Svenska YLE/Fakta och Fiktion 2011.

Radio Vega fredag 30.12 kl. 17.45, repris fredag 6.1 kl. 14.03

[På bilden: Sam Huber lyssnar på projektledarens feedback. Foto: Niko Ingman, YLE]

BLOCK – Pittsburgh irregularities, av Sam Huber

En dokumentarisk hörbild har Sam Huber kallat sitt ljudkollage från en nattlig vandring tillsammans med kompisen Mike genom staden Pittsburgh. ”It’s past 1 a.m. Friday morning on 17th of June …”

Projektidé och förverkligande: Niko Ingman och Solveig Mattsson. Produktion: Svenska YLE/Fakta och Fiktion 2011.

Radio Vega torsdag 29.12 kl. 17.45, repris fredag 6.1 kl. 14.03

[På bilden: Sven Wollter och Martin Bahne i arbete. Foto: Niko Ingman/YLE]

BLOCK – När natten faller på, av Martin Bahne

En pensionerad skådespelare ligger och vakar i sitt hotellrum i Helsingfors. Tandvärken plågar och åskan går. Dödskorpen pickar på fönsterrutan. Är allt försent?

I rollerna: Sven Wollter, Marjorita Huldén, Cecilia Paul, Martin Bahne, Tuomas Uusitalo och Niko Ingman. Projektidé och förverkligande: Niko Ingman och Solveig Mattsson. Produktion: Svenska YLE/Fakta och Fiktion 2011.

Radio Vega onsdag 28.12 kl. 17.45, repris fredag 6.1 kl. 14.03

[Bild: Fr.v. Niko Ingman, Paula Rehn-Sirén, Cecialia Ebbe och Ronja Väisänen. Foto: Solveig Mattsson/YLE]

BLOCK – Källaren, av Paula Rehn-Sirén

Två 15-åriga flickor har smugit sig ut i skogen. Föräldrarna tror att dom sover. Vad har flickorna i skogen att göra? Flickornas pappor sitter i en badtunna och pratar. Vad rår väl en pappa för sina tankar?

I rollerna: Frank Skog, Mitja Sirén, Ronja Väisänen och Cecilia Ebbe. Projektidé och förverkligande: Niko Ingman och Solveig Mattsson. Produktion: Svenska YLE/Fakta och Fiktion 2011.

Radio Vega tisdag 27.12 kl. 17.45, repris fredag 6.1 kl. 14.03

På mellandagarna sänds Febe Ingmans Sagonystanet i God förmiddag Svenskfinland. Sagoseriens första avsnitt sänds på Annandag Jul, på Febes 150 årsdag. I samma sändning presenteras också barnboksförfattaren. Längre ner också utrag ur tidskriften Sampo, bakom vilken Febe var den drivande kraften. I videon kan man lyssna på samma text, uppläst av Eva-Maria Koskinen och Niko Ingman. Berättelsen i videon ackompanjeras av bilder och fotografier ur Febes liv.

Sagonystanet sänds i God förmiddag Svenskfinland i Radio Vega enligt följande:

26.12 kl.9.15 Sagonystanet + presentation av Febe Ingman

27.12 kl.9.15 Testamentet
28.12 kl.9.15 I tomtarnas skattkammare
29.12 kl.9.15 De stora stöflarna
30.12 kl.9.15 Flyttningen
2.1.2012 kl.9.15 Prinsessan långnäsa
3.1.2012 kl.9.15 Den gamla klockan
4.1.2012 kl.9.15 Vild Pers guffar

Sampo Nro 2, Östermark den 11 Maj 1877

Weckokrönika

Ett och annat har hänt sedan Sampo sista gången utkom. Minette har återkommit från sin resa. Snön har smält, isen har stigit upp i ån, det har varit främmande; första Maj, den glada dagen, är förbi och Sampos redaktörer och små läsare och läsarinnor gå åter som vanligt i skolan. Men ännu har sommaren ej kommit, ännu är icke all snö bortsmält. Ingenting annat anmärkningsvärdt har inträffat på hela den långa tid som Sampo legat i gömman.

Så beskriver Febe Ingman händelser inom familjen i det andra numret av tidningen Sampo som utkom den 11 maj 1877. Vid den här tidpunkten var Febe 15 år gammal. Många år senare, närmare bestämt år 1891, när hon var dubbelt så gammal, skulle hon komma att ge ut boken SAGONYSTANET.
Febe Johanna Ingman föddes i Purmo i Österbotten den 26 december 1861, m.a.o. har det idag gått 150 år sedan vår författarinna föddes. Hon var äldsta dotter till kyrkoherde Wilhelm Ingman och hans hustru Emma Ottilia Schalin. I den Ingmanska prästgården blev syskonskaran med tiden stor: inalles 14 barn föddes i familjen, varav 3 dog i späd ålder. Min farfarsfar, Odert Ingman, var Febes 4 år yngre bror och han verkade som präst i Fredkrikshamn och i Parikkala.

Hvad kunde det vara

Hvad kunde det vara som hördes på fälten?
Månne det var Lasse som dödade björnen?
Månne det var Majlis´som föll ifrån kälken?
Månne det var Evi som slet sig på törnen?
Månne det var Gido som högg ikull trädet?
Månne det var Eva som stötte sitt öga?
Månne det var tomten som klef öfver brädet?
Nej! Det var åskan som dånar i det höga.

Mycket personligt finns inte sparat, men vänliga släktingar har hjälpt mig med att skapa en bild av familjens liv på prästgården i finska Östermark. Livet på landsbygden i Österbotten måste under Febes barn- och ungdomsår ha varit hårt och isolerat, utan elektricitet och kontakt med yttervärlden. Man underhöll sig med flitig brevskrivning och eftersom postgång saknades, fördes breven vidare från hand till hand med resande till häst och med båt. Järnvägen till Vasa började byggas först år 1883 och den stora händelsen berättar Febe om i sagan Flyttningen i sin bok.
Den bästa inblicken i familjens vardag ger ändå de så kallade Weckokrönikorna i tidningen Sampo, som Febe tillsammans med två av sina systrar gav ut inom familjekretsen år 1877. Systrarna kallade sig ”Tre kloka käringar” och skrev under fransktklingande pseudonymer – för Febes del ”Jeanette”. Tidningarna skrevs naturligtvis för hand.

Sampo Nro 5, Östermark den 10 Mars 1877

Weckokrönika

Lasse har uppfört sig som det anstår en duktig karl – han har spelat björn och jagat sina syskon på flykten, men i skolan har han skött en poliskonstapels ansvarsfulla syssla för hvilket nit lärarinnan står i stor tacksamhetsskuld hos honom. Majlise har spökat ut sig på bästa vis och öfvar sig som bäst i den ädla danskonsten. Hennes smidiga, lätta gestalt och dansande, elastiska steg samt graziösa rörelser tyckas enkom skapade att bilda henne till en förtjusande dansös. Hvilken förtjusning och beundran skall hon ej väcka då hon engång uppträder på skådebanan i Petersburg, Paris, Wien, Rom m.fl. Europas förnämsta städer. Finland är alltför litet för att kunna utveckla och uppfatta en så eminent talang.

I många veckokrönikor talas det om att gå i skola, och man kan anta att Sampo-tidningarna inte bara var förströelse utan också en del av barnens undervisning hemma. Febes kunskaper i franska var redan vid den här tiden utmärkta, det ser man av följetongen ”Menniskoätaren” som hon översatte för Sampo. Också två av bröderna bidrog till tidningen när de hade lov från Vasa Lyceum: Alfred Emil, blivande präst och författare till ungdomsböcker, och Lars, senare Lauri, som blev statsminister i två omgångar under det självständiga Finlands första årtionde. Lauri Ingman hade prästutbildning och blev senare också kyrko- och undervisningsminister och ärkebiskop.

Sampo Nro 7, Östermark den 31 Mars 1877

Weckokrönika

Ett och annat har inträffat denna vecka. I början af veckan snöade det duktigt. Torsdagen kommo från Vasa två unga herrar båda lyseister. Den yngre ett möss, den äldre en råtta tror jag, vet dock icke säkert. Föröfrigt har icke skett något synnerligt förrän om lördag, då en mängd käringar både gamla och unga firade bröllop. Gamla mormor Eva och hennes lilla dotterdotter lilla Evi giftade sig; det var ett stort bröllop och alla voro mycket fina. Gamla mormor, med sin puckel på ryggen, var så grann som den aldra grannaste bondbrud, fast hon var fästman. På bröllopet trakterades memma, och alla voro ganska glada, åtminstone såg det så ut. Efter bröllopets slut voro alla nöjda och syster Lisette spelade upp en munter dans och Evi dansade att hon föll omkull. Jeanette och Majlise och Fröken Fiffi voro brudtärnor och Lasse och Odert voro marskalker med stora mustascher och glasögon.
En sorgelig händelse har i dag äfven inträffat, ty Evis lilla badvän har återigen brutit af sin arm genom Majlises oförsigtighet.

Den tidens prästerskap fick sin lön i natura förmåner, såsom fritt husrum på prästgården och den skörd som de tillhörande åkrarna gav och som man själv odlade. Också församlingen såg till att prästen hade något att sätta på bordet. Men utkomsten var osäker för alla och när nödåren slog till 1866-1868 dog 8 % av Finlands befolkning. Febe var då 7 år gammal och kunde säkert minnas under resten av sitt liv vad svåra tider betyder.
År 1877 brann prästgården ned till grunden. Pappa Wilhelm dog ett år senare och familjen flyttade från Östermark till Vasa. Febe fortsatte sin skolgång vid Vasa flicklyceum och tog senare anställning som nyutdimitterad lärarinna i samma skola. År 1897, vid 36 års ålder, gifte hon sig med prästen Axel Rancken. Paret bosatte sig vid sekelskiftet först på Bergö i Malax, där Axel fick anställning som kaplan, senare verkade han som kyrkoherde i Oravais och slutligen som kaplan i Malax, där Febe dog sommaren 1914 i sviterna av en svår inflammation. Febe och Axel Rancken fick 4 barn.

Sampo Nro 4, Östermark den 16 Februari

Weckokrönika

Hvilken märkelig vecka har ej denna varit för ungdomen i Ö prestgård. Sjelfva fettisdagen med bullar och lof har ju inträffat under densamma. Lasse fick smörja sitt krås med smör och fläsk men klagade dock över magerkost. Majlise fick spela komedi och kläda ut sig hela dagen och stoja med lilla Evi. På landsvägen rände tre käringar i en simpel skrind, de reste på visit till grannar. Det var en lustig dag, och gubben Winter roade sig att knipa folk i näsa och kind. Efter denna märkeliga dag inträffade såsom ock efter stora verldshändelser i stora verlden en stagnation i vår lilla verld. Käringarna ha städat och väntat främmande men förgäfves. Verlden tycker sig ha blifvit så öfverklok att den ej mera behöfver de tre kloka käringarna.

Under sina lärarinneår skrev fröken Febe Ingman boken Sagonystanet – Tomtarnas i gamla Vasa berättelser. Boken gavs ut på förlaget Otava år 1891. Febes bok var mycket annorlunda än brodern Alfred Emils ungdomsböcker. Alfred Emil skrev på finska, knaggligt men dock, för han hade tagit det som sin mission att ta vara på finska ordspråk och att upplysa tidens ungdom om ordspråkens existens genom att baka in dem i texten titt som tätt. Han var en skicklig jägare och en mycket händig man, som bl.a. ritade och byggde båtar. I en av sina böcker ville han skapa en fullständig vildmarksguide som skulle göra det möjligt för den hugade att ”leva utomhus utan att falla offer för den stränga naturen”. Febes Sagonystanet däremot, är en samling berättelser som tomtarna i gamla Vasa, eller tomtebissarna som de heter i boken, har berättat för henne. Sagorna har nästan utan undantag endera en moralisk eller en religiös poäng. Boken Sagonystanet kan inte kallas stor konst, men bakom berättelserna ligger en ärlig vilja att visa hur en människa skall tänka och handla för att leva ett anständigt liv.